Äntligen ombord!

Vi kom iväg från Fiji! Trots ny cyklonvarning och skyfall in i det sista lyckades vi ta oss till flygplatsen och flög i väg i en lucka i vädret. Ankom till ett varmt  och soligt (äntligen!) Kiribati och skulle ta en buss till ”hamnen”, men inga bussar, ingen som förstod våra frågor,  inga pengar (hade växlat till fel valuta…). Frågade till slut en kribatisk gentleman som visade sig bo precis vid hamnen och dessutom just nu hade Åse o Tommy inkvarterade hos sig. Så det var bara att packa in sig i hans bil och bli körda direkt till Jennifer som låg förtöjd intill en rostig skorv där det svetsades och hamrades dygnet runt. Kiribati är en atoll, dvs lång och smal, ca 20 till 200 meter bred och bebyggelsen sträcker sig längs öns enda långa väg. Här ser man verkligen konflikten mellan det västerländska samhällets konsumtionsvanor och bristen på fungerande sophantering och infrastruktur på en liten atoll mitt ute i Stilla Havet; bilvrak, petflaskor, plastpåsa och allt skräp man kan tänka sig – inte precis den söderhavsö man hade tänkt sig…. Internetuppkopplingen är skakig, nyckfull och lååångsam, så här kommer inga bilder, men förhoppningsvis på nästa blogg. ET

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s