Vägen eller målet ?

Tankar under en nattvakt till rors

Havet andas, vårt fartyg höjer, sänker ,skruvar sig rytmiskt.Ibland far skrovet upp som en projektil och gör ett magplask med en jätteduns. Allt lutar inget är still.
Natt men inte kolmörkt.
En makalös nästan tillintetgörande stjärnhimel,så bedövande vacker och förvirrande. Man blir till ett litet stoft i universum. Karlavagnen stiger sakta över horisonten, balanserar över horisonten på sitt handtag! Orions bälte, botten på ”the saucepan”,södra korset,vintergatan som diagonalt, uthälld mjölk
Det kolgrå vattrade havet med välavgränsad horisont mot ett svart himlavalv. Svarta  moln jagar över stjärhimlen utan måne
Bog- och aktersvall skummar & fräser i vitt. Mareldsgnistor dansar i neon. En varm 10 meters nordostpassad driver Jennifer pulsvis framåt.
På vakt övervakas segeltrim, horisont och styrning. I brunnen lyser panelens digitala instrument – Vattendjup, kurs, fart över grund, vindvinkel, vindhastighet &  avdrift
En symfoni av ljud – takten anges av dirkens smattrande mot seglet, 
melodistämmman – Vindens vinande i rigg, skrovets vattendunsar, släpgeneratorns knirkande, vågkammens fräsande dån i kanon med bog- & aktersvall. Diskantpuls från  vajer mot mast, bestick och glas i diskstället.

Under timmarnas gång vandrar tankarna fritt. Hågkomster, möten, händelser och barndom.Utvidgas mot gjorda val,ting man ångrar, samtal jag aldrig hade med mina döda föräldrar.
Insikten om att jag varit tursam i livet med fantastiska upplevelser, människor och resor. Att åldras skänker perspektiv, men även en innerlig önskan att få fortsätta så.
Livet blir allt dyrbarare, tiden utmätt och det gäller att ta vara på varje vän och varje möte.

Majuro
Vi har försökt dra ner farten hela natten för att inte komma fram när det är mörkt. Först ner med storen, men det blev för guppigt med bara den lilla focken och vi kunde inte hålla upp mot rumb line så vi bytte till genuan som vi kunde reglera efter behov. Trots det höll vi 5-6 knop. När vi gick av vakten kl 03 var det bara ett par distans till waypoint 1 som vi seglat mot i tre dygn. Dagarna går – delvis i våra inrutade vakter – med sysslor ombord. Vi bakar, gör yogurt, försöker fånga vår fripassagerare skeppsråttan som nallar frukt ur vårt nät på nätterna. Än så länge har bara Thomas fastnat i fällan med
stortån – två gånger!
I gryningen faller vi av och slörar mot inloppet till atollen och hittar in till the Yacht Club. Blir mottagna av en pensionerad långseglare på en av segelbåtarna som ligger på boj runtomkring och som ger oss tips om tull och andra formaliteter. Vi har varit väntade hit sedan en vecka och de har hållit sig informerade om vår ankomst via sina morgonmöten över radio. Lasse klär upp sig enligt protokollet, långbyxor, långärmad skjorta med krage, och jollar in för att klarera in hos tull och immigration.
Så nu är vi på Marshallöarna, en liten ö-republik kraftigt sponsrad av USA som kompensation för bomberna på Bikini-atollen under WWII. Även här är atoll-ön lång och smal, men med hus av plåt och plywood istället för palmbladshyddor som på Kiribati. Och mycket renare!Varje hus har en cistern för att samla regnvatten och moderna soptunnor vid knuten – som faktiskt hämtas av en sopbil! Och så beundrar vi trädgårdsgravarna. Nästan vid varje hus finns den egna familjegraven med dekorerade gravstenar för släkten. Vi hittar färsk frukt och grönsaker och går i spinn; broccoli, avocado, melon, sockerärtor, lime och citron. Allt influget från Montana, USA, igår. Vi packar kylar  och nät fulla, väl medvetna om att när vi ger oss ut till de yttre öarna kommer inget sånt att finnas. Nu inväntar vi måndag då vi kan skaffa visitors permit till de andra öarna. Och förhoppningsvis få tillgång till internet, så vi kan få iväg våra inlägg och kommunicera med omvärlden!
När vi väl kommer iväg blir det en runda upp till ”the outer islands” och därefter världens största atoll, Kwajalein, eller Kwaj, som amerikanarna säger.Den rundturen tar c:a 2  veckor – utan internet.
Sug på det här tills vi hörs härnäst!

 

2 thoughts on “Vägen eller målet ?

  1. Hej kära Thomas och Eva!! Fantastiskt vackert och målande om seglatsen och jag kände mig rörd av någon anledning. Förstår precis hur stort det måste kännas. Det är nästan men bara nästan som här i alperna, känslan alltså att man är ganska liten egentligen… Vi har det jättefint i Magnus chalet och vädret är det bästa tänkbara! Härligt att åka runt hela familjen i samma backar för ungarna hänger på bra nu. Vi äter picnic i solen och bara njuter. Igår fick Félilx äntligen prova snowboard och leendet gick från ena örat till det andra. Fanny gör fina ordentliga svängar och är stadig på skidorna. Nu frukost och sen ut igen! Stor kram till er och den lilla skeppsråttan, den måste ju också få nåt i sig!
    /Pernilla

  2. Ja verkligen ”bad for now, good for story” efter att ha läst igenonm den senaste veckans blogg. Vi är just åter från Sauze. Strålande sol hela veckan, men lite för lite snö, men hyfsat… de har byggt om liftarna och tagit bort ännu fler (?). Vi hittade dock lite kallsnö, men inte som tidigare år.Alla trivdes bra och La Terrazza var fullt av ryssar som invaderade frukostmatsalen varje morgon och tog ”allt” utan att köa (fy). Vårt bagage blev 24 timmar försenat, så vi missade en halv dags åkning, men det är väl ingenting i jämförelse med era äventyr. Kram Montys

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s