Atoll-odyssé

Hej alla läsare, long time – lots of sea….

Vi seglar the Manilla Galleon Route, också kallad the less travelled route, långt från ”civilisation”, internet och andra bekvämligheter.

Vad har hänt sen sist?

Jo, skeppsråttan fångades in till slut sedan vi införskaffat en burfälla som den gick rätt in i. Den var egentligen rätt söt men den dränktes kärleksfullt och sen dess får vi ha maten för oss själva. Efter att ha varit ombord en månad kan man konstatera att dagarna rinner allt snabbare iväg. Det mesta som med lätthet utförs hemma blir komplicerat och tar lång tid. Till en början blir man frustrerad över att allt det man ska ha alltid ligger längst ned eller kräver flera moment. Med sju ombord blir vi rätt trångbodda och med många viljor om hur en sak ska utföras eller vilken ordning man ska göra det blir det inte sällan diskussion. Man tränas i tolerans och acceptans.

Vi lämnade atollen Majuro och dess ”community” med långseglare som ligger och väntar på att the hurricane season ska sluta söder om ekvatorn. De har Fiji, Hawaii, Vanuatu och Samoa som färdmål. Några har legat här i flera år och har ett deltidsarbete i land. Merparten är i vår ålder, många är ensamseglande äldre excentriska män, men det finns även familjer med småbarn. Vi träffade ett par från Alaska som seglat hit och där en av dem är lärare i privatskolan. De seglade sin 32-fotare från Hawaii och hit på 18 dagar. De har ingen motor och ingen elektricitet. För navigation enbart sjökort och en handhållen GPS. Maten lagas på bensinkök, belysning + lanternor drivs med fotogen. Precis som förr i tiden.

Sen började vår odyssé mellan atollerna. Seglingen kan ta 1-3 dygn, ofta på nätterna för att kunna se ingången till revet i morgonljuset. Atollerna här i Marshall-öarna är stora, upp till 8-10 mil långa och kan ha upp mot 50-70 öar, så det känns inte riktigt som man är i en atoll. Revöppningarna som man ska leta sig in genom hittar man via en waypoint mitt ute på havet och syns först när man närmar sig som djupblåa passager genom det turkosgröna halsbandet av undervattensrev som vaktar atollen. Vid ankomst måste man först uppsöka the mayor/hövdingen och visa upp det permit som vi fick lägga flera dagar på att ansöka om i Majuro samt betala en avgift på 25 dollar. Sen blir man ofta inbjuden i huset och får nybakade donuts eller en kokosnöt. Viktigt att vara anständigt klädd, man får inte visa knäna.

Aur-atollen

Seglingen hit blev mycket skumpig. 75 sjömil i bidevind 12-17 m /sekund och 5 metersvågor som kastade båten i en slingrande rundgång med ibland känsla av fritt fall. Flertalet var illamående, ingen kräktes och ingen kunde sova.

Aur är en liten vacker ö, arketypen för vår uppfattning av hur en söderhavsö ska vara. Vita stränder, yppig vegetation bestående av kokospalmer, lummig pandanus, brödfrukt, papaya och bananpalmer. På ön bor c:a 200 personer. De vuxna lite mer avvaktande men hälsar glatt då man vinkar till dem, nästan hälften är bruna glada och nyfikna barn. Utöver ”how do you do” och ”how are you?” tryter konversationen och övergår till gester. Man bor i små hus som ibland är gjorda av trä och ibland av betong med inslag av konstfyllt träarbete. Marken utanför är rensopad och man ser inget skräp. All mat lagas på öppen eld på marken och dagarna förflyter med tvätt , samkväm och disk. Elden matas med kokosnötskal, grisarna med matrester. På fritiden flätar kvinnorna korgar och mattor, barnen kånkar palmblad och skjuter skottkärror med kokosnötter. Kokosnötterna klyvs och och läggs på tork för att att bli kopra. Några män fångar småfisk på revet som säljs som akvariefisk i USA eller Hongkong. Byn har via bidrag från Taiwan fått (en även med våra mått mätt) toppmodern skolbyggnad (med rullstolsramp), en liten sjukstuga och ett ”kommunalhus” som håller på att färdigställas och varje hus har en solcell utanför knuten. Det är gott om korallfisk på revet och det är bara att simma ut och hämta med harpun då det närmar sig middag, men de flesta Marshalleser föredrar konserverad tuna från handelsboden. Tunan fiskas av den japanska fiskeflottan, som köpt fiskerätter från Marshallöarna för en miljon dollar och sedan håvar upp fisk för 150 miljoner och säljer tillbaka den processade fisken till Marshallöarna.

Man blir lätt involverad i bylivet; Tommy hade ett eletrikerjobb hos byns mayor i morse, han skulle laga mikrofonen till den kortvågsradio som kommunicerar med huvudstaden Majuro. Och kunde vi kanske ta oss en titt på byns generator som inte fungerat på några månader…? Thomas fick agera doktor åt en liten kille som svimmade på morgonbönen i skolan. Efter gudstjänsten i kyrkan blev vi alla inbjudna ett deltaga i den gemensamma lunchen i ”församlingshuset”, serverad av damer i blommiga klänningar och flätade blomkransar i håret.

Vi träffade Kellyn, en tjej från North Carolina som gick ut college förra året och som arbetar som lärare i engelska här. Hon deltar i ett volontärprogram som heter World Teach och bor hos en värdfamilj här i ett år. Vi bjöd ut henne till båten för snorkling och söndagmiddag. Det råkade bli sju stora levande humrar som Tommy köpte av en fiskare. De hängde i jutesäck under badbryggan medan vi diskuterade hur länge de skulle kokas. 10-15 minuter var huvudgissningen och resultatet blev smaskigt!

Maloelap-atollen

Ön Taroa var det östligaste japanska fästet i Pacific under kriget med flera tusen man stationerde här. Det blev totalt sönderbombat av amerikanerna under en eftermiddag 1943. Intill oss vid stranden låg ett helt krigsskepp sjunket och i land finns massor av bunkrar, sönderskjutna flygplan och luftvärnskanoner insnärjda i djungelgrönskan, lite som Ankor Wat fast i modernare tappning. På en av våra djungelpromenader skulle Thomas utforska ett flygplan och gick iväg på egen hand och kom sen aldrig tillbaka. Vi väntade vid jollen länge och åkte till slut ut till båten. Sen började det skymma och jag blev jätteorolig och tänkte på alla underjordiska bunkrar och hål vi gått förbi i djungeln. Just när vi börjat organisera en sökpatrull dök han upp på stranden. Jo då, han hade gått vilse och irrat runt på grisstigarna inne i buskagen i flera timmar innan han kom ut på the air strip och kunde orientera sig hemåt. Puh!

Kwajalein-atollen

Sista atollen på Marshallöarna är Kwajalein, världens största atoll – 28 mil lång. Kwaj, som amerikanerna säger, kallas för the gutter of the Pacific och är skitigt, överbefolkat och o-charmigt. Där finns en jättestor amerikansk militärbas där man bland annat tar ner de långdistansmissiler man testar och de dumpas sedan i atollen. Fullt med champignonliknande mätstationer och observatorier sticker upp mellan palmerna och utprickningen är för en gångs skull både existerande och korrekt. På den amerikanska delen (= militärbasen, där bunkringsmöjligherna finns) fick vi inte tillstånd att gå iland och i den inhemska staden Ebye fanns inte mycket att hämta. Lyckligtvis hade Lars kontakt med Ed, en amerikan som han träffade på Hawai och som var på väg till Kwaj tillsammans med sin fru för att börja arbeta på militärbasen. Han erbjöd sig att möta upp med sin Swan 43 och förse oss med några kassar frukt, grönt och ägg som vi verkligen kände behov av, för att inte tala om tonic water….! Så efter en gungig segling på 1.5 dygn, då vi fick dra ner på segelytan rejält för att inte komma fram för tidigt, så kom han seglande till vår ankarplats och levererade våra efterlängtade kassar.

Mikronesien

I och med Kwaj lämnade vi RMI, Republic of Marshall Islands, och seglade vidare till FSM, Federated States of Micronesia som består av fyra stater; Kosrae, Pohnpei, Chuuk och Yap. Tre dygns segling tog oss till Kosrae, the jewel of Micronesia, en bergig djungelö med broccoli-liknande vegetation som vältrar sig över topografin som en grön matta. Grönskan bara dryper nedför de taggiga bergsmassiven. Mangrove kantar hela kustremsan. Man blir både häpem och fascinerad. Långtidsparkerade fordon blir blomsterlådor och växer igen på nolltid!

Här stannar vi några dagar, snorklar, dyker, utforskar ruiner, innan vi fortsätter till Pohnpei, där vi hoppas på bättre internetuppkoppling. Sannolik ETA nästa helg, ca 24-26 mars.

Sea u😉

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s