Långfredag på Pulawat

Det har inte varit någon vanlig långfredag;

Inga äggmackor och choklad i utgrävd snödriva, ingen bestigning av Storsnasen, ingen lax i ugn med saffranssås,  ingen bastu med hopp ut genom fönstret och rulla sig i snön.

Idag har vi i tidig bastuvärme under en obarmhärtig sol och i ett blekturkost vatten snorklat oss genom ett delvis dött korallrev för att leta efter ett störtat amerikanskt bombplan från ww II och bara hittat en vinge och skådat en medelstor blacktip.

Före lunch hann vi även med att i lågvatten smyga oss igenom hissnande grunda korallträdgårdar till en bländande vit strand för att att bryta oss igenom mangrovetät  strandvegetation till en vindlande myggilsken djungelstig, som skulle leda till ett av de förlorande japanerna uppbyggt fyrtorn som skulle ge makalös utsikt. Tornet var så  igenvuxet  av djungel att vi snubblade in i det utan att märka det på 20 m håll. Både utsikten och myggen var ytterst  påtagliga – ja nästan överväldigande. Liksom promenaden tillbaks till jollen i 40 gradig hetta.

Tillbaka till Jennifer via korallvägg som inte höll vad den lovade,  till lunch på föregående dags middag, kyckling + pasta, mängder av  vatten och juice. Försöker kissa 2 ggr per dag.

Då solen sänkt sig och skuggorna blivit långa, luften mer behaglig  jollar vi oss in till byn för att uträtta egna och av byn önskade ärenden. Vi tar med oss överblivna och för  varma kläder för att skänka  till dem vi möter på byns enda gata/stig. Det blir mycket fnisskontakt och fina bilder. Och stor tacksamhet. De biffiga grabbarna har inget emot att byta ut sina traditionella höftskynken till Tommys urvuxna surfshorts. Han vägde mer än 90 pannor men buken har minskat något, eftersom han inte kan få nog med mat. Alla byns män och kvinnor är större, ja jättelika. Jag skulle aldrig kunna skänka shorts annat än till 10-åringar.

Skolläraren har en plastbåt som läcker mellan ytter & innerskrov  och det lär i byn  finnas en liten kille som brutit en underarm för tre dagar sedan. Oklart önkemål att jag ska undersöka honom även om det är försent, men det blev inget av med det, däremot fick sprickorna  i skrovet en täckande klick silikon.

I ”the mens boat house” träffar vi Ward,” appprentice”,  samt mästernavigatören Many som villigt besvarar alla våra okunniga frågor om unik navigering utan sjökort, byns sedvänjor etc. Han liksom de övriga männen > 30 år är iförda endast ett minimalt höftskynke och han är även tatuerad med fyra triader av delfiner på utsidan av höger ben, mästernavigatörens signum.

Småkillar springer runt med med snarade tuppar i famnen för att bussa dem på varandra.

Efter att ha tätat båten får Tommy, vår sociala elektriker, en VHF-radio från hövdingen som inte fungerar. Han tar den med sig till Jennifer för att plocka isär den och ut kryper en kackerlacka, som sen kryper in igen! Rädslan att få kackerlackor ombord är stor, man blir aldrig av med dem. Han skruvar snabbt ihop VHF-radion och tar jollen tillbaka för att lämna tillbaks den. Den förblir olagad.

Det blir fullmåne och solen har just  gått ned bakom de pastellfärgade fjädrarna i vårt kokospåskris.

En sån märklig långfredag!

GLAD PÅSK!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s