Easter in EDEN

Aningslöst stävade vi  som vanligt utmed solgatan på påskdagens eftermiddag mot Satawal, en ö med ca 500 invånare, i form av en mandarinklyfta men utan korallrev. Det som därpå följde är egentligen obeskrivligt och känns som en unikt privilegierad upplevelse.

På läsidan gungade det lika mycket som i lovart och alla var upptagna, ingen tänkte på betydelsen av påskdagen. Utanför låg en liten segelbåt med en mycket lång flytlina som vi fick mellan roder och köl. Undertecknad dök i och frigjorde. Från stranden paddlade ivrigt små kanoter med kransbeprydda och tatuerade ”infödingar” mot  oss. De hade fått i uppdrag av” the local chief” att möta oss, anvisa ankarplats och invitera oss. Vi mötte en överväldigande vänlighet och hjälpsamhet. Idag var det Easter Sunday  =BIG PARTY! och vi var ”important guests”. Vår ankomst iland gjorde stor inverkan och var och en av oss fick ett glas med faluba +  en fingerfärdigt väldoftande blomsterkrans anpassad till det egna huvudomfånget, dvs halkade  ned på halsen!( Liksom överallt  i Mikronesien är de flesta storvuxna kraftiga med stora  huvuden och flertalet överviktiga).

Vi skulle få se dans, festa på sköldpadda  och dricka  faluba, en fermenterad alkoholhaltig kokosdryck. Denna skördas på morgonen,  jäser och blir starkare under dagen,  tappas morgon och kväll. Vid intag på kvällen är den opaka  drycken alkoholstark, överjäst, vedervärdig  och illaluktande, några timmar gammal är den mindre stark och sött tveksamt drickbar.

Festiviteterna låter sig ev. beskriva som Tropical Marguerita goes  traditional Swedish Midsummer (säcklöpning undantaget). Det var dans utanför och samkväm i de resliga palmbladstäckta båthusen där männen hålls. De sitter i skräddarställning, tuggar areka- nötter med soda och tobak, harklar,  spottar mukösa välriktade lobbor, smuttar på Topa och diskuterar livet mellan himmel och jord.

Många  män bär  en tatuerad  slingrande 8-armad bläckfisk på överarmen, symboliserande de åtta klaner som lever på ön. Män och kvinnor lever i huvudsak separerade  i  sina respektive samlingshus och här utbildas ungdomen i den muntliga tradition och de roller som de förväntas axla som vuxna. Här förmedlas även den muntliga navigationskunskap som skapar mästernavigatörer. Med hjälp av vågrörelser, stjärnhimmel, solposition och vindriktnig kan de segla till avlägsna förutbestämda destinationer utan sjökort. De gamla mästernavigatörerna är sedan länge döda men traditionen har fått ett nytt intresse sedan de unga männen på Mikronesiens mest avlägsna öar, Pulawat, Satawal och Lamotrek, uppfattat detta som en unik och värdefull egen tradition som förstärker såväl självkänsla som stolthet. Kunskapen har även ett egenvärde eftersom de små ö-rikena ligger avlägset från varandra och enda sättet att förflytta sig är under segel. Ofta måste man segla till ”huvudstäderna” eller grannöar  40 -70 Nm bort för att proviantera (kokosnötter, fisk sköldpaddor/ -ägg). Reguljära pålitliga  båttransporter med förnödenheter  finns ej.

Kvinnorna hålls för sig men ibland besöker männen sina familjer även om de oftast sover separat i klanens hus. Kvinnorna, som inte tuggar tobak och lime, har vita  tänder, men inte alltid komplett garnityr. De unga männens tänder är rostigt rödbruna med svullna tandkött.

Dansformation  typ linedance,  männen i främre raden  och kvinnor bakom. Taktfast och  rytmiskt anger kvinnornas sång och handklapp en melodisk rytm. Soloinslag av de   bruna barfota  männen iförda hotta solglajor, kransar och knappt täckande färgglada ländskynken. Små grodorna i utmanande diskogung med låg stans, höftrullningar och rumpskutt. Dansen  skulle illustrera  det för oss oklara innehållet i sången och ledde till flera  avbrott med  unisona skrattsalvor.  Våra kvinnliga medlemmar och Lasse hakade på så gott det gick – en pygmé i herrskapet. Resten  dokumenterade och underhöll sig med de av våra värdar som var engelsktalande.

I skymningen efter dansen, eftersläckning i mindre sällskap. Lasse och jag samt Eva hamnar i ett hörn av båthuset  där en man spelar gitarr och en annan skänker faluba ur en stor grön kannister. Här  ansluter  sig Tammas en ännu större man med djup röst och monumental pondus. Vår värdars engelska bär över det primitiva stadiet och  våra samtal lyfter då vi talar om religion och kultur. På min sida har jag  Xavier som är lärare i byn. Det skämtas mycket om det bibliska namnet Eva när det plötsligt dyker upp en Adam i sällskapet.

För tidigt tvingas vi bryta våra animerade samtal, då skymningen  övergår i mörker. Revkanten döljs och tidvattnet vänder. Två av våra vänner vadar ut i bränningarna för att tajma dingen till sjunde vågen och därmed undvika risken att kapsejsa.

Alla ropar ”Happy Easter” med falubarusiga stämmor medan vi fräser iväg mot Jennifer  i vaggande nattsvart dyning.

Denna oförgömliga påskdag  det blev enbart jästa påskkägg :)!.

PS. Kära läsare. Detta skickas via satellit till Klara fn. på Bali som publicerar.Många härliga bilder kommer i en senare blogg då vi får egen internetuppkoppling.DS.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s