Sluttampen

 

Vår Odyssé är till ända, efter tre månader och 2.500 Nm genom Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien och Palau. Vi har mött harmoniskt levnadssätt och destruktiva kliv in i västerlandets konsumtion med förfärande följder och vi har mött de stater som klarat övergången ganska fint.

Ett ordentligt kliv från vardagen i land till en enklare men inte nödvändigtvis mindre komplicerad vardag ombord. Tre månader på havet är inte en semester utan en resa.

Skillnaden förskjuter och vidgar perpektiv, balanserar om värderingar, föder nya tankar och frågor.

Och nu – mental förberedelse att åka hem

Längtan:

fatta egna beslut utan kompromiss med sex andra

meningsfulla, innehållsrika samtal med vänner, släktingar och arbetskamrater

slippa vänta på alla ska bli klara innan vi kommer iväg

fria rum, utan trängsel, horisontella ytor att lägga saker på

ett stillastående lättarbetat kök

rörelsefrihet; cykla, jogga, friskis-jumpa, paddla

danskt rågbröd, lagrad Danbo, gott vin och en stor repertoar av grönsaker, frukt och kött

läsa morgontidningen och följa nyheter och politik

en sval skön säng som inte lutar och hoppar

mitt stimulerande arbete

kunna se fotboll och filmer på tv

Saknad:

utomhusliv utan kläder där dagsljus, sömn och hunger mäter tiden

seglens driv och skrovets böljegång, de ljumma nätterna vid rodret

havets oändliga kaleidiskop, molnen som tornar upp sig, de brinnande solndegångarna, den blå skymningen, nattens stjärnhimmel

vaktgång i vindens svalka iförd enbart shorts, ständigt kunna gå barfota

kvällsdoppen på rygg under det förunderliga himlavalvet, vattnets nattvarta svala siden som omsluter och svalkar kroppen, mareldens fyrverkeri undan simtagen, vattnets sälta i munnen.

morgonrodnadens tystnad i sovande båt

delfinernas akrobatiska lek under förstäven .

lagunernas turkos, solkatter i vattnet den överdådiga grönskan det skarpa ljuset

Men mest av allt – det unika – the outer islands, uppleva naturliga, ursprungliga och uthålliga livet

de glada, nyfikna och gästfria mötena. Alla skratten, samförstånden, allt det olika men ändå detsamma.

De bjuder in och hälsar: ”Bula bula” på Fiji, ”Maori” i Kiribati, ”Yokwe” på Marshallöarna, ”Alli” i Palau

Navigare necesse est – att orientera sig och leta sin plats i tillvaron,

att förlora sig på ett öppet hav,

att sträva bortom horisonten,

att möta det oväntade,

att utforska, förstå – och sedan lämna

precis som livet självt!

One thought on “Sluttampen

  1. Tack för att vi (på långt håll) fått följa med på er resa. Välkomna hem till ett grönt Stockholm!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s